Alla Dessa Dagar

Alarmerande utveckling i Kiev

STOCKHOLM: Det har varit en snabb och dramatisk händelseutveckling i Ukraina sedan toppmötet med det Östliga Partnerskapet avslutades i Vilnius mitt på dagen i går.

Under de olika förhandlingarna i Vilnius fanns det tydliga tecken på olika meningar bland de ukrainska företrädarna, men i slutändan var det president Yanukovich som lade fast linjen att något undertecknande av avtalet med EU nu inte skulle komma att ske.

I sitt anförande talade han visserligen om att han ville att så skulle ske i en "nära framtid", men räknade samtidigt upp olika krav på EU som han ju visste saknade varje form av realism i det läge som han själv skapat.

Tydligt var dock att han var utomordentligt angelägen om någon form av gemensamt uttalande med EU. Syftet föreföll vara att kunna tala om för den inhemska oppositionen att allt var frid och fröjd i relationen. Men därav blev, trots upprepade försök från deras sida, självfallet ingenting.

Måhända var det därför som president Yanukovich lämnade Vilnius utan att över huvud taget tala med pressen. Någon såg tydliga tecken på att han var nervös inför den reaktion han skulle möta i Kiev.

Tidigt i dag på morgonen gick så vad som sägs ha varit specialstyrkor till attack mot de demonstranter som tillbringade natten på Maydan-platsen i centrala Kiev, och med påtagligt våld rensades platsen och spärrades sedan av.

Med all sannolikhet skedde detta på direkt order av presidenten. Det är så det fungerar i situationer som denna.

Men allt eftersom reaktionerna mot det våldsamma ingripandet växt under dagen har också sprickorna i regimen blivit allt tydligare. Presidentens stabschef har avgått, och premiärministern har tagit avstånd från det inträffade.

Och nu sker demonstrationerna i stället på den stora platsen direkt utanför det ukrainska utrikesdepartementet.

Såväl jag som EU har tydligt fördömt våldet och krävt att rätten till fredliga demonstrationer respekteras. Viktigt är självfallet också att demonstrationerna förblir fredliga på det sätt som hitintills varit fallet.

Hur detta kommer att utvecklas vet vi inte. Jag fruktar att president Yanukovich har beslutat sig för repressionens väg, och vi skall nog inte underskatta de resurser han i så fall kan stödja sig på. Men samtidigt växer av allt att döma motståndet, och då inte minst i den yngre generationen.

Situationen kan lätt bli farlig, och därför är vi så tydliga i våra uppmaningar att avstå från allt våld.

På torsdag och fredag skall ministrar från alla OSCE:s medlemsländer samlas i Kiev för det årliga ministermötet.

Det kommer att bli både intressanta och viktiga dagar fram tills dess.

Jag kommer att inleda veckan här i Stockholm. Jag tar bl a emot nya ambassadörer och har ett möte med vårt strategiska råd med olika rymdfrågor i centrum.

Men på tisdag bär det sedan av till Helsingfors för att delta i ett seminarium till Max Jacobsons ära och med fokus på nordisk säkerhetspolitik. Jag träffar också såväl president Sauli Niinistö som utrikesminister Erkki Tuomioja för samtal.

På onsdag flyger jag tillsammans med den senare till Bryssel för att i Nato-högkvarteret delta i ett möte med utrikesministrarna från de länder som har styrkor i ISAF-insatsen i Afghanistan.

Det råder ju fortfarande en viss osäkerhet om det säkerhetsavtal mellan USA och Afghanistan som är en viktig grund för de kommande internationella insatserna i landet.

Från det mötet bär det så hem till Stockholm för att hålla ett anförande om Sveriges säkerhetspolitik inför Krigsvetenskapsakademien.

Men därefter är det lite osäkert. Möjligt är att jag mer eller mindre direkt efter det åker till Kiev för att kunna vara där i samband med att OSCE:s ministermöte öppnar där på morgonen på torsdagen.

Det kan dock ha inträffat åtskilligt innan dess.

Och på fredag skall jag så vara i Berlin för olika samtal. En ny tysk regering håller ju så sakteliga på att formeras.

Så det blir en intensiv europeisk vecka - med utvecklingen i Ukraina fortsatt i centrum.